Förgrep sig på kunden mitt under tatueringen – tre års fängelse för våldtäkt

Södertörns tingsrätt dömde den 21 juli 2026 en tatuerare till tre års fängelse för våldtäkt på en kvinnlig kund. Kvinnan låg på britsen i studion på Mellanbergsvägen i Hägersten den 16 april 2026 för att färdigställa en tatuering när mannen förde in fingrarna i hennes underliv. Han nekade till brott men fälldes — avgörande blev två filmsekvenser som kvinnan själv spelade in medan övergreppet pågick. Mannen ska betala 220 000 kronor i skadestånd. Åklagarens begäran om utvisning avslogs, främst av hänsyn till hans yngre barn.

Brotten

Åtalet omfattade en enda gärning, och tingsrätten dömde i enlighet med den.

Vad tingsrätten fann

Kvinnan hade bokat tid hos tatueraren för att färdigställa en tatuering på överkroppens högra sida och komplettera med tatueringar på armarna. Hon hade varit hos honom en gång tidigare, när arbetet påbörjades. Den 16 april 2026 kom hon till studion strax efter klockan tio, och behandlingen pågick i ungefär två timmar. Hon låg på en brits, oftast på rygg, klädd i jeans, sport-bh och hoodie. Under behandlingen knäppte hon upp sport-bh:n så att ena bröstet var blottat och vek ner byxorna — till slut ända till knäna. Enligt henne gjorde hon det för att tatueraren bett om det, både vid första besöket och nu; han bad henne flera gånger vika byxorna allt längre ner, vilket hon tyckte var konstigt men inte ifrågasatte.

Redan tidigt under behandlingen upplevde hon mannen som närgången när han hjälpte henne byta position — han ska då ha haft händerna utanpå hennes underliv och rumpa. Hon kände sig obekväm och började skriva till en väninna på Snapchat. Strax före klockan tolv drog mannen enligt domen ner hennes byxor ytterligare, förde handen från låret innanför trosorna, smekte henne utanpå underlivet och förde sedan in vad hon uppfattade som två–tre fingrar. Hon har beskrivit att hon fick panik, frös till och inte vågade säga ifrån direkt. Hon filmade två korta sekvenser, och när hon kände fingrarna i underlivet bad hon honom sluta.

Efteråt stannade hon kvar och lät tatueringarna färdigställas — hon ville inte att mannen skulle märka hur rädd hon var. Sedan mötte hon sin syster, och det var systern som kontaktade polisen. Kvinnan har mått mycket dåligt efter händelsen och påminns om den varje gång hon ser tatueringarna; den stora på överkroppen försöker hon dölja.

Mannen bestred inte att det är han som syns på filmerna. Hans version var att han tog bort en pappersservett som fastnat i trosorna och att fingrarna bara var strax under troskanten, aldrig i närheten av underlivet. Han berättade också att han tolkat kvinnans agerande — det blottade bröstet, de nedvikta byxorna, vad han beskrev som intensiva och flirtiga blickar — som sexuella inviter. Tingsrätten köpte inget av det. Uppgifterna om handens placering var motbevisade av filmsekvenserna, och invändningen om inviter saknade stöd i utredningen; delar av den var dessutom ny vid förhandlingen, vilket enligt rätten fick den att framstå som ett sätt att undgå ansvar. Tingsrätten vände i stället på det: kommunikationen inför återbesöket visade att mötet var rent professionellt, och det var snarare märkligt att mannen som professionell aktör varken erbjöd kunden något skydd för bröstet eller sa till att byxorna inte behövde dras längre ner. Intrycket var att han tagit tillfället i akt att förgripa sig på en kund som hade svårt att värja sig.

Bevisningen

På den första filmen syns mannens fingrar under kvinnans trosa och tydliga fingerrörelser, medan hon ligger helt stilla med benen ihop. Den andra filmen, inspelad drygt tjugo sekunder senare, visar att byxorna dragits ner ytterligare; man hör kvinnan säga att hon inte vill, varpå mannen tar bort handen, säger förlåt och ser ut att rätta till hennes trosor. I Snapchat-konversationen skrev hon bland annat "han ba drog av dom o pulla mig skit mkt". Att filmerna talar för att det dröjde något innan hon sa ifrån stämde enligt rätten väl med hennes uppgift om att hon hamnade i chock. Sammantaget var utredningen robust och beviskravet uppfyllt — det är ställt utom rimligt tvivel att mannen gjorde det åklagaren påstod.

Varför våldtäkt av normalgraden?

Sedan samtyckeslagen krävs varken våld, hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation för en våldtäktsdom — det avgörande är att den andra personen inte deltar frivilligt, och att föra in fingrar i en kvinnas underliv räknas som en handling jämförlig med samlag (6 kap. 1 § brottsbalken). Den som utför en sexuell handling har enligt förarbetena ett ansvar att förvissa sig om att den andra vill delta; förhåller sig motparten passiv eller ger dubbeltydiga signaler måste man ta reda på svaret (prop. 2017/18:177). Det gjorde mannen aldrig.

Tingsrätten prövade om brottet kunde bedömas som mindre grovt (6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken), med en lägre straffskala. Handlingens art, det korta förloppet och frånvaron av våld och hot talade i viss mån för det — rätten jämförde med rättsfallet NJA 2025 s. 818, där målsäganden sov. Men mot det stod situationen: brottet riktades mot en kund som låg delvis avklädd på en brits, ensam med gärningsmannen i studion, och övergreppet skedde överrumplande mitt under en pågående behandling. Vid en samlad bedömning var kränkningen av den sexuella integriteten så allvarlig att gärningen inte kunde rubriceras som mindre grov.

Blev han utvisad?

Nej, men det var nära nog en huvudfråga i målet. Åklagaren begärde att mannen skulle utvisas och förbjudas att återvända, och tingsrätten konstaterade att de allmänna förutsättningarna var uppfyllda: allvarlig brottslighet med högt straffvärde, där utgångspunkten är utvisning om inte mycket starka skäl talar emot.

Sådana skäl fanns. Mannen, medborgare i Peru, kom till Sverige 2008 på anknytning till sin son, född samma år, och fick permanent uppehållstillstånd 2010. Han talar svenska och har enligt egen uppgift försörjt sig själv. Sonen är snart myndig, men mannen har också en dotter född 2019, och socialtjänsten beskrev i ett yttrande en nära relation med regelbundet och omfattande umgänge — dottern hade redan drabbats av avbrottet som häktningen inneburit. En utvisning skulle enligt tingsrätten riskera ett allvarligt men för henne och i praktiken kunna innebära att hon inte får träffa sin pappa mer under uppväxten. Vid avvägningen vägde barnens anknytning tyngre än brottets allvar: en utvisning vore inte proportionerlig, och åklagarens talan avslogs.

Straffet

Straffvärdet motsvarar fängelse i tre år — våldtäktsskalans minimum. Något annat än fängelse var aldrig aktuellt: både det höga straffvärdet och brottets art uteslöt en icke frihetsberövande påföljd. Eftersom mannen är dömd tidigare bestämdes en ny påföljd för den nya brottsligheten enligt 34 kap. 1 § brottsbalken. Han ska sitta kvar i häkte tills straffet får verkställas; straffskalans minimum ligger över gränsen ett år och sex månader, och det var inte uppenbart att risk saknades för att han annars håller sig undan.

Skadeståndet

Kvinnan begärde 245 000 kronor. Tingsrätten dömde ut 220 000 kronor — 200 000 kronor för kränkningen och 20 000 kronor för sveda och värk, belopp som mannen hade godtagit som skäliga i och för sig trots att han motsatte sig att betala. Ränta löper enligt 4 och 6 §§ räntelagen från gärningsdagen den 16 april 2026.

Övrigt ur domen

Tre plasthandskar togs i beslag hos mannen; beslaget består tills domen vinner laga kraft, därefter lämnas de tillbaka. Målsägandens identitet är sekretessbelagd enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen — de delar av förhandlingen som kunde röja henne hölls inom stängda dörrar, och skyddet gäller även i domen, där hon kallas Sekretess 1. Försvararen ersätts av staten med 128 691 kronor och målsägandebiträdet med 47 850 kronor; kostnaderna stannar på staten. Domen meddelades av en rådman med nämndemän, avdelning 2.

Källa: Södertörns tingsrätts dom den 21 juli 2026 i mål B 7006-26 (den dömde namnges inte här).