Bet kvinnan och tryckte ned henne i sängen – tre år och fyra månaders fängelse och utvisning för våldtäkt

Västmanlands tingsrätt dömde den 8 juli 2026 en rumänsk medborgare, född 2000, till fängelse i tre år och fyra månader för en våldtäkt i Arboga natten efter en bilträff. Mannen utvisas dessutom ur Sverige utan tidsbegränsning och ska betala 220 000 kronor i skadestånd till kvinnan, som i domen kallas Sekretess A. Han nekade till brott och sitter kvar i häkte tills straffet kan verkställas.

Brotten

Åtalet gällde en händelse och en målsägande. Åklagaren yrkade i första hand ansvar för våldtäkt och i andra hand för oaktsam våldtäkt; eftersom förstahandsyrkandet bifölls prövades andrahandsyrkandet aldrig.

Vad tingsrätten fann

Mannen och kvinnan fick kontakt på Tinder i april 2026 och träffades samma dag i Arboga. De umgicks först ute och sedan hemma hos henne; inget sexuellt förekom. Några veckor senare kom de överens om att gå på en bilträff i Surahammar tillsammans. Inför den kvällen sa mannen att han skulle dricka alkohol och frågade om han kunde sova över hos henne efteråt, vilket hon inte motsatte sig. Efter bilträffen åkte de hem till hennes bostad på Birgittagatan i Arboga. Hon frågade om han ville sova i sängen eller i soffan — han valde sängen. Så långt var parterna överens om förloppet.

Enligt kvinnans berättelse, som tingsrätten lade till grund för domen, lade hon sig i t-shirt och trosor och satte på en ljudbok för att somna. Mannen började ta på henne, drog undan täcket och vände henne på rygg. När hon försökte vända bort huvudet höll han fast det. Han bet henne — i underläppen, på halsen, på bröstet, i låret och i underlivet, det sista så att hon skrek av smärta. Han tryckte ned henne mot madrassen när hon försökte hasa undan, pressade isär hennes ben när hon knep ihop dem, och försökte bända upp hennes mun när hon vred huvudet fram och tillbaka. Till slut gav hon upp. Han genomförde vaginalt och oralt samlag och förde in fingrar i hennes underliv. Efteråt reste han sig och sa något om att det hade varit trevligt.

Medan mannen var i badrummet ringde kvinnan en vän som bor i närheten, och när mannen gått ut på balkongen för att röka ringde hon 112. Vännen var på plats inom några minuter och polis kom kort därefter. När kvinnan konfronterade mannen — "trodde du seriöst att jag ville" — svarade han enligt hennes uppgifter att hon hade godtagit att de skulle ha sex eftersom hon lät honom ligga i hennes säng.

Mannen lämnade i rätten en annan bild: att kvinnan deltog frivilligt och visade det med sitt kroppsspråk, att han inte förde in några fingrar, och att blåmärkena måste ha funnits före kvällen eller vara självtillfogade. Tingsrätten fann att kvinnans berättelse var detaljerad och sammanhållen, utan ologiska eller motsägelsefulla moment, att hon polisanmälde i omedelbar anslutning till händelsen och att inget talade för en falsk anklagelse. Hennes uppgifter stämde dessutom i allt väsentligt med vad hon berättat för undersökande läkare och för vännen direkt efteråt.

Efter händelsen har kvinnan enligt domen haft svårt att sova, vilket gått ut över studier och arbete, och hon går i behandling hos kurator och psykoterapeut.

Bevisningen

I mål om sexualbrott står ord ofta mot ord, och en trovärdig och tillförlitlig utsaga från målsäganden kan tillsammans med stödbevisning räcka för fällande dom. Här fanns dessutom omfattande medicinsk dokumentation.

Rättsintygen dokumenterade blåmärken på överarm, bröst, underarmar, lår och underben samt en huddefekt på vänster handled. Två av läkarna gjorde olika bedömningar av om märket på bröstet kom från ett bett, men mannen hade själv uppgett att han kan ha kommit åt kvinnan med tänderna — tingsrätten såg därför ingen anledning att ifrågasätta hennes uppgifter om bett. Att genitala skador saknades talade enligt intygen inte emot henne: sådana fynd kan saknas även vid ofrivilligt samlag.

Varför våldtäkt med uppsåt — inte oaktsam våldtäkt?

Åklagaren hade i andra hand yrkat ansvar för oaktsam våldtäkt, som kräver grov oaktsamhet i stället för uppsåt och har ett maximistraff på fyra års fängelse. Dit kom tingsrätten aldrig. Mannen medgav att han inte i något skede uttryckligen försäkrat sig om att kvinnan deltog frivilligt — han sa sig ha utgått från hennes kroppsspråk. Med kvinnans uppgifter som grund kunde han enligt rätten inte ha undgått att förstå att hon inte deltog frivilligt. Tingsrätten pekade också på en detalj i hans egen berättelse: han uppfattade själv att kvinnan motsatte sig att utföra oralsex på honom och avstod därför — men frågade ändå inte om hon ville fortsätta med de sexuella handlingar han sedan inledde. Han dömdes därför för våldtäkt enligt åtalet.

Blev han utvisad?

Ja, utan tidsbegränsning. Mannen är rumänsk medborgare och därmed EES-medborgare, och för den gruppen får utvisning ske endast av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Tingsrätten ansåg att en våldtäkt är ett sådant beteende att utvisning framstår som motiverad. Hans anknytning till Sverige hindrade inte beslutet: han säsongsarbetar här mellan tre och sex månader per år och har utöver en pappa som arbetar i landet ingen annan familjeanknytning. På grund av det höga straffvärdet tidsbegränsades inte återreseförbudet. Den som återvänder trots förbudet kan dömas till fängelse i högst ett år.

Straffet

Minimistraffet för våldtäkt är fängelse i tre år. Våldsinslagen lyfte straffvärdet till tre år och fyra månader, och vid ett så högt straffvärde var någon annan påföljd än fängelse utesluten. Straffets längd bestämdes i enlighet med straffvärdet. Mannen ska dessutom vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller dessförinnan får verkställas — för våldtäkt är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader, och det var inte uppenbart att flyktrisk saknades.

Skadeståndet

Kvinnan tilldömdes hela det yrkade beloppet, 220 000 kronor, med ränta enligt 6 § räntelagen från gärningsdagen den 2 maj 2026. Kränkningsersättningen följde gällande schablon, och ersättningen för sveda och värk ansågs skälig mot bakgrund av vad som framkommit om hennes mående efter händelsen.

Övrigt ur domen

Delar av huvudförhandlingen hölls inom stängda dörrar, och tingsrätten beslutade att sekretessen enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen ska fortsätta gälla för uppgifter som kan röja identiteten på Sekretess A och en person som i domen kallas B, liksom för partsbilagan. Den offentliga försvararen fick 148 528 kronor av staten och målsägandebiträdet 42 533 kronor; mannen ska betala tillbaka 7 643 kronor av kostnaderna, medan staten står för resten. Domen kunde överklagas till Svea hovrätt senast den 29 juli 2026.

Källa: Västmanlands tingsrätts dom den 8 juli 2026 i mål B 3352-26 (den dömde namnges inte här).