Göta hovrätt fastställde den 5 juni 2026 domen mot två systrar i 60-årsåldern: tio års fängelse vardera för försök till mord på sin far, en äldre och sjuklig man. Jönköpings tingsrätt hade dömt dem den 1 april samma år. Båda förnekade brott och gav varandra alibi. Domen innehåller inget skadestånd.
Straffskala · Mord · 3 kap. 1 § brottsbalken (försökspunkten)
Fullbordat mord ger fängelse 10–18 år eller livstid. Vid försök får straffet sättas lägre än minimum för det fullbordade brottet (23 kap. 1 §). Straffvärdet landade på tio år — skalans nedre kant.
- Domstol
- Göta hovrätt (fastställer Jönköpings tingsrätt)
- Mål
- B 1965-26 — dom meddelad 2026-06-05
- Underinstans
- Jönköpings tingsrätt, mål B 5488-25, dom 2026-04-01
- Gärningspersoner
- 2 systrar i 60-årsåldern
- Målsägande
- 1 — parternas far, äldre och sjuklig
- Inställning
- bägge förnekade brott
- Gärningsplats
- faderns radhus i Barnarp, söder om Jönköping
- Påföljd
- fängelse 10 år vardera
- Skadestånd
- inget i domen
- Frihetsberövade
- ja — bägge häktade tills straffet kan verkställas
Vanliga frågor
- Vad blev straffet i mål B 1965-26?
- Tio års fängelse vardera för de två systrarna. Hovrätten fastställde Jönköpings tingsrätts dom och lät inte det faktum att de förlorat sina anställningar sänka straffet.
- Varför dömdes de för mordförsök och inte misshandel?
- Skadorna var i sig inte livshotande, men förloppet var utdraget: att täppa till andningsvägarna på en fasthållen man lämnade enligt båda instanserna inget tvivel om att avsikten var att döda. Försökspunkten nåddes när föremålet fördes in i munnen.
- Vilken straffskala gäller för försök till mord?
- Fullbordat mord ger fängelse i lägst tio och högst arton år, eller livstid. Vid försök får straffet sättas lägre än så. Här landade straffvärdet på tio år.
- Vad var motivet enligt domen?
- Domen beskriver en djupt splittrad familj och ett inbördes testamente från april 2024 som gav merparten till ett barnbarn i stället för till systrarna. Testamentet blev känt vid bouppteckningen den 22 september 2025; angreppet skedde sex veckor senare.
Brotten
| Datum | Brott | Lagrum | Gärningsperson | Utgång |
|---|---|---|---|---|
| 2025-11-03 | Försök till mord | 3 kap. 1 § + 23 kap. 1 § BrB | Syster 1 | Fälld — 10 år |
| 2025-11-03 | Försök till mord | 3 kap. 1 § + 23 kap. 1 § BrB | Syster 2 | Fälld — 10 år |
Angreppet skedde på kvällen samma dag som en minnesgudstjänst där moderns namn lästes upp.
Vad domstolarna fann
Bakgrunden var enligt tingsrättens dom en djupt splittrad familj — fadern och ett barnbarn på ena sidan, resten av familjen på den andra — med beskyllningar åt båda håll och bråk om moderns flytt till vårdboende. I april 2024 skrev föräldrarna ett inbördes testamente: systrarna skulle få lösöret och sina laglotter, men allt därutöver skulle gå till barnbarnet, dotter till en av systrarna. Modern dog i juni 2025 och testamentet blev känt för systrarna vid bouppteckningen den 22 september. De vände sig till en advokatbyrå för att försöka få det ogiltigförklarat. Sex veckor senare skedde angreppet.
Fadern hade varit på gudstjänsten och körde hem till sitt radhus i Barnarp. Enligt hans uppgifter, som båda instanserna lade till grund för domen, stod en av systrarna och väntade vid dörren; den andra kom rusande när han låste upp. De föste in honom i hallen, läste upp anklagelser från medhavda lappar och drog ner honom på golvet. Där trycktes något — han beskrev det som en hopprullad skinnhandske eller mjuk boll — in i hans mun medan näsan hölls för. I femton till tjugo minuter fick han luft bara stötvis. Systern som förde in föremålet bar läderhandskar; när han försökte bitas skyddade de henne.
Han kom till slut på fötter, och fick då ett hårt slag mot huvudet med ett metallföremål han aldrig såg — han mindes bara att det hade ett handtag eller en ögla. Han förlorade medvetandet, hörde altandörren öppnas vid 19-tiden och vaknade vid 20, tryckte på sitt trygghetslarm och ringde barnbarnet. En anhörig var på plats inom fem minuter, därefter polis och ambulans.
Försvarslinjen och alibit
Systrarna förnekade och gav varandra alibi: efter gudstjänsten hade de suttit 30–40 minuter på en bänk i asklunden, mittemot stenen med moderns minnesplatta. Tingsrätten kontrollerade uppgiften och underkände den.
I hovrätten lade försvaret till två sakkunnigutlåtanden: en forensisk konsult som menade att blodbilden talade för fall mot bland annat en tv-bänk, och en neuropsykolog som pekade på kognitiv svikt och förhöjd risk för falska minnen hos fadern. Hovrätten underkände båda spåren.
Bevisningen
| Bevis | Värde för rätten |
|---|---|
| Faderns uppgifter | Lades till grund för domen i båda instanserna — klart och adekvat intryck, utpekandet direkt och konsekvent |
| Rättsintyg (intryckt kindbensfraktur, sårskador, blåmärken på huvud, öra och hals) | Uteslöt tillsammans med faderns uppgifter att skadorna kom från fall |
| Vittne utan familjekoppling | Gick till samma minnessten direkt efter gudstjänsten — ingen där, och bänken var för våt att sitta på → alibit föll |
| Telefonforensik | Ena systerns telefon avstängd 17.15–19.36; den andras utan händelser 16.37–19.09 — enligt IT-forensikern avvikande |
| Journalutdrag från fysioterapeut | Uteslöt inte deltagande i våldet mot en fysiskt skör man |
| Forensisk konsult om blodbild (försvaret) | Underkändes — anhöriga hade städat bort blod före brottsplatsundersökningen |
| Neuropsykolog om kognitiv svikt (försvaret) | Underkändes — ingen instans fann kognitiv svikt belagd |
Försvårande omständigheter
Gärningen var enligt tingsrätten mycket hänsynslös: riktad av två personer mot en äldre, sjuklig man i hans eget hem, och systrarna gjorde allt för att fullborda brottet.
Förmildrande omständigheter
Hovrätten lät inte det faktum att systrarna förlorat sina anställningar sänka straffet.
Straffet
Tio års fängelse vardera. Tingsrätten satte straffvärdet till tio år, och hovrätten anslöt sig. Båda sitter häktade tills straffet kan verkställas — enligt tingsrätten på grund av risken att de annars håller sig undan eller begår nya brott.
Övrigt ur domen
Domen innehåller inget skadestånd. Systrarnas beslagtagna mobiltelefoner behålls av polisen tills domen vunnit laga kraft och lämnas sedan tillbaka. Var och en betalar 1 000 kronor till brottsofferfonden. Kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde stannar på staten i båda instanserna — i tingsrätten sammanlagt drygt 340 000 kronor. Uppgifter om hälsa i delar av utredningen omfattas av fortsatt sekretess.
Källa: Göta hovrätts dom 2026-06-05 i mål B 1965-26, som fastställer Jönköpings tingsrätts dom 2026-04-01 i mål B 5488-25 (de dömda namnges inte här).