Innan rättsprocessen — förhör
Ett förhör är inte en rättegång. Du är inte dömd, du är inte ens nödvändigtvis åtalad. Men det du säger antecknas och kan användas senare. Det här är vad du behöver veta.
Vid grövre brott har du rätt till offentlig försvarare som staten betalar. Vid mindre brott kan polisen säga att du inte behöver någon. Du kan ändå begära att få ha med en privat advokat — eller be om att förhöret skjuts upp tills du har ordnat juridiskt biträde. Det är ditt val, inte polisens.
Du behöver inte säga något under förhöret. Det är inte misstänkliggörande att tiga — det är en grundläggande rättighet (rätt till tystnad, EKMR art. 6). Det enda du måste lämna är dina identitetsuppgifter.
Om svenska inte är ditt förstaspråk har du rätt till tolk på statens bekostnad. Be om det innan förhöret börjar — efteråt är det för sent.
När förhöret är klart läses dina svar upp och du har rätt att rätta eller komplettera. Läs noga — felformuleringar i protokollet kan följa med ärendet ända till huvudförhandlingen.
Hur kallelsen till förhör hänger ihop med resten av processen.
Anonym, inget konto behövs. Hjälper dig att förbereda dig inför förhöret.
Det här är inte juridisk rådgivning. Vid grövre brott — kontakta en advokat innan förhöret. Du har rätt att be att förhöret skjuts upp tills biträde är ordnat.
Som misstänkt har du ingen sanningsplikt och behöver inte svara på några frågor alls — tystnad får inte ensamt läggas till grund för en fällande dom. Senast när du delges skälig misstanke ska polisen tala om vilket brott det gäller, och du har rätt att ha en försvarare med dig vid förhöret.
Kallelsen säger ofta att du ska höras 'upplysningsvis' eller som vittne. Statusen kan ändras under förhöret: framkommer skälig misstanke ska du delges den och få dina rättigheter som misstänkt. Är du osäker på din ställning — fråga i början av förhöret och överväg att prata med en advokat innan.
Ja — den som kallats är skyldig att infinna sig. Uteblir du kan du hämtas, men bara under villkoren i 23 kap. 7 § RB: i regel kallelse vid vite, fängelse i brottets straffskala och förhör inom rimligt avstånd. Skyldigheten att komma är inte en skyldighet att svara — som misstänkt får du vara helt tyst.
Ja. Du får alltid anlita en försvarare. Offentlig försvarare förordnas enligt 21 kap. 3 a § RB — på din begäran om du är anhållen eller häktad, eller om brottet har minst sex månaders minimistraff; i övrigt efter behovsprövning (utredningsläget, påföljdsrisken, personliga förhållanden). Att bara vara gripen ger inte automatiskt förordnande, och väntas enbart böter förordnas sällan någon. Begär att förhöret väntar tills försvararen är på plats — särskilt vid allvarliga misstankar.
Nej. En misstänkt har ingen sanningsplikt och kan avstå från att yttra sig helt. Det du säger protokollförs och kan användas i utredningen — många försvarare råder till att inte gå in på sak innan du sett bevisläget.
Ja — vid förhör där du är skäligen misstänkt ska misstanken delges dig (23 kap. 18 § RB). Före den punkten kan polisen hålla informationen kortfattad.
Du är som huvudregel inte skyldig att stanna kvar längre än sex timmar — tiden räknar hela kvarstannandet, väntetid inräknad, inte bara frågorna. Är det av synnerlig vikt kan kvarstannandet förlängas med ytterligare sex timmar (23 kap. 9 § RB); för den som är under 15 år gäller tre plus tre. Därefter har du rätt att lämna — om du inte är frihetsberövad (gripen, anhållen eller häktad).